Har nu läst Carlgren & Marton (2004) Lärare av imorgon Del: 2
Det jag fastnade var kapitlet om Lärandets ovillkorliga villkor.
Dom behandlar i ett av kapitlen frågan hur lär vi oss? det är inte relevant vad vi lär oss utan den stora frågan är vad det är vi lär oss? Jag som är ett freak vad det gäller psykologi och är intresserad av hur människan tänker och fungerar fastnade givetvis för just det.
Om man tar sig tid över att fundera på den frågan en stund så kan man komma fram till ganska många olika svar. Ja menar hur ska man kunna veta hur man lär sig? Känner man sig själv så väl att man vet exakt hur man lär sig? Jag skulle vilja påstå att jag har en ganska god uppfattning om mig själv så jag vet vad som passar mig själv bäst!
Men då kommer man till den stora frågan ur ett lärarperspektiv: -Hur ska jag som lärare kunna veta på vilket sätt alla mina framtida elever lär sig bäst?, hur ska jag kunna anpassa undervisningen på ett sådant sätt att jag är 100% säker på att jag får med mig alla mina elever. Kan jag det eller är det en omöjlig uppgift att ro ett sådant projekt iland?
Jag skulle vilja påstå att det är genomförbart, det gäller att jag som framtida lärare har ett öppet sinne, att jag alternerar mina undervisningsmetoder och möter mina elever halvvägs. Det är viktigt att jag som lärare tar tillvara på den kunskap eleven redan har och sedan bygger vidare min undervisningen på det. Man kan inte varje gång tillfredställa varje elevs behov men på långsikt kan man ändå lägga upp undervisningen så att man vet att man får med sig alla elever och att man tillslut kan se att alla elever har tillämpat sig samma kunskap om än på sitt eget vis! För det finns inte bara en väg att nå målet utan man kan ta många vägar, ibland lätta och ibland lite svårare vägar men i mål ska vi komma tillslut!
//Jenny
Reflektion 3, del 2
16 år sedan
Där slog du huvudet på spiken. Din fråga hur kan jag som lärare veta att jag får med alla elever?
SvaraRaderaDetta är något som många av oss blivande lärare säkerligen kommer att brottas mycket med de kommande åren.
Och du verkar ha svaret: möta barnen halvvägs. Jag har observerat att alla vi i pedagogerna har fäst oss vid samma punkter.
Det kan ju inte annat betyda än att detta är något som vi kommer att jobba starkt med.
Ja absolut, för det handlar ju inte om att jag ska lära mig det jag lär ut utan det är ju eleverna som ska ta det till sig och då måste man möta dem halvvägs. för precis som i alla möten människor emellan så handlar det om att ge och ta!
SvaraRaderaJa jag tror absolut att det här är en fråga som kommer ge oss huvudvärk många gånger framöver ;)
Jättebra skrivet!
SvaraRaderaAtt ta tillvara på den kunskap som eleven redan har och att möta eleverna halvvägs, samt att man nog tillsammans med god vilja och ett öppet sinne kommer att nå fram till målet. Det tror jag på. Dig tror jag på! =)