Reflektion 2:2

Min andra reflektion ur Carlgren & Marton (2004):

Min andra reflektion handlar även den tll viss del om hur man kan lära sig. Man kan lära sig på flera olika sätt och det finns ingen metod som är bättre än den andra för alla lär sig på olika sätt.

I Carlgren & Marton skriver dom om lärare som undervisar i matematik och hur läraren då använder sig av flera olika underisningsmetoder för att främja elevernas lärande. Som lärare är det viktigt att man kan gå utanför ramen, man behöver inte bara använda sig tav katederiundervisning utan det finns olika former av undervisning. Ett bra exempel som jag vet många med mig tagit är upp att man kan använda sig av undervisningsmaterial utanför klassrummet för att fånga intresset hos eleverna tex kan man ha undervisning ute i skogen och räkna kottar på mattelektionen eller så kan man baka en kaka när man jobbar med mått och enheter, det finns många möjligheter.

viktigast tror jag är att man ser till att hålla elevernas intresse vid liv genom att variera undervisningen för att göra det roligt att gå i skolan.

//Jenny

Reflektion 1:2

Har nu läst Carlgren & Marton (2004) Lärare av imorgon Del: 2

Det jag fastnade var kapitlet om Lärandets ovillkorliga villkor.

Dom behandlar i ett av kapitlen frågan hur lär vi oss? det är inte relevant vad vi lär oss utan den stora frågan är vad det är vi lär oss? Jag som är ett freak vad det gäller psykologi och är intresserad av hur människan tänker och fungerar fastnade givetvis för just det.

Om man tar sig tid över att fundera på den frågan en stund så kan man komma fram till ganska många olika svar. Ja menar hur ska man kunna veta hur man lär sig? Känner man sig själv så väl att man vet exakt hur man lär sig? Jag skulle vilja påstå att jag har en ganska god uppfattning om mig själv så jag vet vad som passar mig själv bäst!

Men då kommer man till den stora frågan ur ett lärarperspektiv: -Hur ska jag som lärare kunna veta på vilket sätt alla mina framtida elever lär sig bäst?, hur ska jag kunna anpassa undervisningen på ett sådant sätt att jag är 100% säker på att jag får med mig alla mina elever. Kan jag det eller är det en omöjlig uppgift att ro ett sådant projekt iland?

Jag skulle vilja påstå att det är genomförbart, det gäller att jag som framtida lärare har ett öppet sinne, att jag alternerar mina undervisningsmetoder och möter mina elever halvvägs. Det är viktigt att jag som lärare tar tillvara på den kunskap eleven redan har och sedan bygger vidare min undervisningen på det. Man kan inte varje gång tillfredställa varje elevs behov men på långsikt kan man ändå lägga upp undervisningen så att man vet att man får med sig alla elever och att man tillslut kan se att alla elever har tillämpat sig samma kunskap om än på sitt eget vis! För det finns inte bara en väg att nå målet utan man kan ta många vägar, ibland lätta och ibland lite svårare vägar men i mål ska vi komma tillslut!

//Jenny

Pippi långstrump! :)

Första raderna på nya bloggen ;)