reflektion 3:2

"Men om det som karakteriserar en skicklig lärare har mer att göra med hennes personlighet än med hennes utbildning, hur kan man då tala om proffessionell kompetens?"

Driver dem med oss eller?, hela det som läraren är, det hon förmedlar från sig själv och det hon låter barnen se att det finns under ytan. Allt det är ju precis det som gör att man fångar barnets intresse, man vill ha en levande lärare som kan förstå att man är ledsen, som lyssnar när man vill prata och som samtidigt kan stimulera barnets utveckling. En bra lärare kan förmedla kunskap på ett sådant sätt att barnen blir hungriga på att lära sig mer.

Visst finns det många lärare i sverige, men alla är inte bra. Det tycker jag är ett ganska enkelt konstaterande. Vissa människor undrar man varför dom ens kom på tanken att bli lärare. Som lärare förväntas du vara påläst, kunnig och framförallt intreserad av det du undervisar annars riskerar du att tappa barnen direkt. För är det något som barn är bra på så är det att nosa sig till sanningen, och en ointressant och okunnig lärare finns det egentligen något värre? Nej jag tror inte det!

Det finns underbara lärare en sådan lärare som man själv vill vara, jag har förebilder som grundar sig i hur mina förskolefröknar var. Båda de fröknarna var precis som jag beskrivit ovanför, varma, goa och KUNNIGA! de visste precis hur de skulle göra för att fånga vårt intresse. För det är så faktiskt så att barn är kunskapstörstiga och det gäller att ta tillvara på det, för har den lågan väl slocknat så blir det väldigt svårt att tända den igen!

Som blivande lärare idag kan du bara känna efter i dig själv om du tror att du har vad som krävs för att kunna ge framtidens barn en chans i livet. Genom att ge dem kunskapen de så väl behöver för att klara sig. Ja och har du inte det, nej då finns det säkert andra arbeten för dig!

//En pedagogs tankar och ideér =)

reflektion 3:1

Efter att ha varit lite slapp med att blogga har ja nu äntligen fått tummen ur!

jag slog upp boken och skulle börja läsa del 3, då fastnade jag med en gång på det första kapitlet - Det proffesionella uppdraget!
I boken skriver de om att det är politiker som står för konceptet hela skolan bygger på. Skolans mål, läroplan och andra former av styrdokument, är tagna och utformade genom riksdagsbeslut. De utformar en "mall" som läraren sen ska arbeta efter, men de lämnar samtidigt så stora luckor att det är upp till varje enskild lärare att tolka den och sen försöka tillämpa den i praktiken. Då kan man ganska snabbt se vart det brister. Efter att nu ha gjort ett grupparbete i ett ex antal veckor så kan man snabbt se hur olika uppfattning flera människor kan ha om samma fråga. Nu säger jag inte att vårat grupparbete inte kommer att bli något som världen aldrig förr skådat, för det blir det! :). Det jag menar är att då är det inte så konstigt att det blir fel i skolans värld ibland när lärare tolkar utifrån sig själva och kanske inte ser hur fel det blir.

Vi pratar i det venska samhället om en skola för alla, men hur kan det bli det, när det är upp till varje enskild lärare från norrland ner till skåne att fritt tolka styrdokumenten som vår riksdag beslutt om?

Då kan man ta sig en ordentlig funderare på om det ändå inte är bättre att man har som i England eller Norge där det är utformat ganska exakt hur läraren ska arbeta. Det måste ju vara ett ganska effektivt sätt att se vart det brister för vissa elever, ja menar det måste ju vara lättare att se om en elev inte klarar av den bestämda mallen, istället för att försöka fundera ut vad det är hos just den elevens lärare som han/hon inte klarar av beroende på om man har en stockholmare eller arg dalslänning som lärare. Alla människor är inte samma, men arbetar man på lika sätt kan man lättare över lag se vad det är som blir fel.

Jag har ganska svårt för begreppet "En skola för alla" jag tror det lär dröja länge innan det kommer att komma den dagen då den teorin går hand i hand med praktiken, för vi är ett samhälle med så stora nivå skillnader överlag så det är ett riktigt hästjobb att kunna genomföra ett sådant projekt.

Men det är min egen åsikt, sen vill jag påpeka att jag kommer göra mitt bästa i framtiden när jag själv arbetar som lärare att försöka tolka utirån vad jag tror blir det bäst för eleverna, för det är ju för deras skull vi som lärare är där, inte för vår egen skull.

// Kram på er allihopa

Reflektion 2:2

Min andra reflektion ur Carlgren & Marton (2004):

Min andra reflektion handlar även den tll viss del om hur man kan lära sig. Man kan lära sig på flera olika sätt och det finns ingen metod som är bättre än den andra för alla lär sig på olika sätt.

I Carlgren & Marton skriver dom om lärare som undervisar i matematik och hur läraren då använder sig av flera olika underisningsmetoder för att främja elevernas lärande. Som lärare är det viktigt att man kan gå utanför ramen, man behöver inte bara använda sig tav katederiundervisning utan det finns olika former av undervisning. Ett bra exempel som jag vet många med mig tagit är upp att man kan använda sig av undervisningsmaterial utanför klassrummet för att fånga intresset hos eleverna tex kan man ha undervisning ute i skogen och räkna kottar på mattelektionen eller så kan man baka en kaka när man jobbar med mått och enheter, det finns många möjligheter.

viktigast tror jag är att man ser till att hålla elevernas intresse vid liv genom att variera undervisningen för att göra det roligt att gå i skolan.

//Jenny

Reflektion 1:2

Har nu läst Carlgren & Marton (2004) Lärare av imorgon Del: 2

Det jag fastnade var kapitlet om Lärandets ovillkorliga villkor.

Dom behandlar i ett av kapitlen frågan hur lär vi oss? det är inte relevant vad vi lär oss utan den stora frågan är vad det är vi lär oss? Jag som är ett freak vad det gäller psykologi och är intresserad av hur människan tänker och fungerar fastnade givetvis för just det.

Om man tar sig tid över att fundera på den frågan en stund så kan man komma fram till ganska många olika svar. Ja menar hur ska man kunna veta hur man lär sig? Känner man sig själv så väl att man vet exakt hur man lär sig? Jag skulle vilja påstå att jag har en ganska god uppfattning om mig själv så jag vet vad som passar mig själv bäst!

Men då kommer man till den stora frågan ur ett lärarperspektiv: -Hur ska jag som lärare kunna veta på vilket sätt alla mina framtida elever lär sig bäst?, hur ska jag kunna anpassa undervisningen på ett sådant sätt att jag är 100% säker på att jag får med mig alla mina elever. Kan jag det eller är det en omöjlig uppgift att ro ett sådant projekt iland?

Jag skulle vilja påstå att det är genomförbart, det gäller att jag som framtida lärare har ett öppet sinne, att jag alternerar mina undervisningsmetoder och möter mina elever halvvägs. Det är viktigt att jag som lärare tar tillvara på den kunskap eleven redan har och sedan bygger vidare min undervisningen på det. Man kan inte varje gång tillfredställa varje elevs behov men på långsikt kan man ändå lägga upp undervisningen så att man vet att man får med sig alla elever och att man tillslut kan se att alla elever har tillämpat sig samma kunskap om än på sitt eget vis! För det finns inte bara en väg att nå målet utan man kan ta många vägar, ibland lätta och ibland lite svårare vägar men i mål ska vi komma tillslut!

//Jenny

Pippi långstrump! :)

Första raderna på nya bloggen ;)